Ja,nog är livet en resa....

min personliga resa har varit givande och lärorik...

men...jag undrar om man inte skall vidga vyerna lite ,än är det inte försent.

som sig bör har livets resa även bjudit på mindre trevliga överraskningar,det är det som kallas för livets skola,ibland lär man sig saker,andra går spårlöst förbi..........

När man summerar ihop allt, så tror jag att jag kunnat göra många saker annorlunda...till det bättre faktiskt,det har nu inte blivit så av någon anledning..synd kan man tycka,ja så kan man kanske uttrycka sig..

Vad jag ångrar i livet..är att jag inte sökte in i konstfack eller likande utbildningar,att jag inte provat på att utveckla mina bästa anlag,man föds ju med bättre och sämre möjligheter till sitt yrkesval..

Jag valde till slut vården,ett typiskt kvinnoyrke,långt ifrån den kreativa  konstnärliga sidan som ännu finns i mig..

Kan i dag se den sidan hos vår dotter,men även hos de två barnbarnen

Jag har nu valt att mer eller mindre leva genom barnbarnen och hundarna..men visst saknar jag den konstnärliga sidan....Leif är nog mer nöjd med tillvaron som den är...

det är kanske dags att göra något åt det,kanske inreda det lilla rummet till en atelje med allt man kan önska sig ..........

Vintertid kommer de här funderingarna alltid fram..

Som sagt livet är en resa och resan är inte slut ännu......................