Här kommer Breeze syskon

Bullet svart hane

Bubsy brindle tik

Peter vi skall till ridhuset ikväll kl 21.00 vad gör man inte för sina hundar..tyvärr ingen videokamera med denna gång ..det blir bara Leif och jag..

Sofi jobbar..Janne är hemma med barnen..men Zafina  skall med..

tittade i går på uttagningen till Eurovisonsschlagertävlingen..två mycket bra låtar gick direkt till final..bra...

en låt som gav minnen var den 60-talinspinspirerade låten..kläder frisyrer  ..gav lite flachback........

vårt föräldrarhem fanns i Sundsvall ..närmare beskrivet i Haga på Norra stadsberget..

kläderna såg exakt ut som från låten igår..

man stylade sig och så bar det iväg till Wivex..där man nästan dansade ihjäl sig..norrlänningar är kända för att dansa gudomligt..även i Sundsvall..

vi skulle först nedför en jättelång brant backe innan man nådde den stora staden..fullt uppriggad med jättehöga klackskor bar det av..ja just bar det av..

kanske är det dessa minnen som jag idag förknippar med dagens vurpor och därför skrattar så hejdlöst..

många gånger så vrickade man ju till ena foten och för att bibehålla balansen så bar det av i full fart..med armarna utsträckta och handväskan i ett stadigt grepp..detta slutade många gånger väldigt bra med bibehållen värdighet..men nog slutade det allt vid några tillfällen med en buklandning i rosenhäcken ca 10 meter längre ned...............................men skam den som gav sig..till Wivex skulle man ju !

hemåt gick det lite trögare med håret lite slakare och skorna av så gick man uppåt och hemåt..klockan kunde bli rätt så långt in på natten..men guud så roligt man hade haft!!

precis som man sjöng om i låten..guud så kär man var!!

ja , det var i ungdomens dagar det!

just, nu så kom lilla Marta hem igen efter att ha sovit över hos sin kompis Zafina....

Upptäckte i morse att jag låg och skrattade åt några missöden .....

dessa missöden handlade om när jag.. Leif eller andra personer ramlat omkull..vet inte varför jag har sån böjelse för just detta moment...

hemma hos oss ramlar Leffe inomhus ..jag sköter den varan utomhus...

vi har helt delade meningar om detta spektakel..jag skrattar ohejdat och fullkomligt blir sanslös av dessa utmaningar..vare sig jag själv är inblandad i det hela eller någon annan..

när Leif drattar omkull är det 100% bara på grinden in till vårt kök..oftast står den bara där ..men ibland är det stängd..och Leif försöker sig på en hoppvariant..det blir ett ordentligt magplask med händerna framför sig och snoken i backen..jag hör inget först ..det är ljudlöst..men när ingen kravlar sig upp så jg måste ju fram för att kika..försöker allt vad jag kan för att hålla god min..men det bara bubblar.....vet hur Leif hanterar sådana här situationer och det blir ju inte bättre av det..vet på förhand att jag får skulden..och att han blir het av ilska på allt och alla....men han ligger kvar..och om jag frågar..hur gick det.. så kommer allt  #^*###...när det är avklarat brukar han lufta på sig  utomhus med långa ***##..han är bitter!

Jag då ..ja jag skrattar så jag håller på att utvisas ur hemmet..Leif är förolämpad !!

Utomhus så förstår jag att det är pinsamt..men jag finner det iallafall så pass komiskt att Leif överhuvud taget inte är i stånd att få upp mig ..jag blir som man säger lealös av skratt..

Leif upprepar då sitt beteende och väser som en isken katt**##..vilket resulterar i hemska grymtningar och vrål hos mig..vi håller på så en lång stund...

och efter upprepade försök är jag på benen ..men ack.. så matt..och Leif ack.. så isk..

 senaste vurpan var i torsdags när jag drattade på baken utanför vår bil i vattenpöl..det tog lång stund innan min gode man kom till undsättning..kan nästan räkna ut vad han tänkte..nää.. inte nu igen..jag går inte ut..(han satt i bilen och såg mig bara försvinna)

men när jag hojtade till.. kom han sakta men säkert till undsättning..och jag tyckte mig se en förbättring..jag tyckte mig t.om se att han smålog..

vet inte varför min man tycker att ramla är så pinsamt.........

 och varför jag tycker det är så hejdlöst roligt..det är väl detta man kallar för skratta vid fel tillfälle!

nu till en annan slags humor:

Våra barnbarn ger ju oss många roliga stunder.

det hör till saken att lilla Emma den yngsta fyller år samma månad som mormor..bara några dagars mellanrum..mor Sofi påpekade att det kunde ju ha blivit att vi blev födda samma dag och då kunde ju firat våra födelsedagar tillsammans..

Emmas reflektion..nää..jag  vill inte vara född på 1800-talet!!

Tack för den Emma!

Emma står för dom flesta kluriga kommentarerna...

Maja låg sjuk ..Mamma bad om hjälp med Maja ..Emma ..nää det tänker jag inte göra.. då blir jag sjuk!!

snacka om ego...man kan fast man är liten..

Maja är den som alltid ställer upp .....Emma den som tänker på sig själv i första hand..men även hon har goa stunder..

undrar många gånger vad dessa barn kommer att arbeta med när dom blir vuxna....