Lottningen till helgens tävlingar kommer som vanligt under kvällen..en struken hund..nämligen Emmalines DJ Vargtass som skadade sig på tävlingen i Midlanda!

Han opereras imorgon för en fraktur på vä  bakbens yttertå...inte direkt i tåleden utan strax ovanför..vi håller tummarna för Figo och familjen..

Prognosen är god!

Återkommer med lottningen!

Det regnar oerhört ..snarare vräker ned..

riktigt höstväder ..och då en naturlig känsla av att sommaren är över..även för denna gång!

september kan ju vara en jättefin månad med lagomt varmt och lagomt av allt..vi får hoppas på att det blir så..

Inga krav på att äta utomhus eller tända grillen ..eller sola..om man nu skall kalla det krav..en förmån som sommaren bjuder på är det förstås,men hur som helst så är det över nu!

När man uppnått den aktade ålder som vi befinner oss i..så är varje årstid lite av en milstolpe..lite vemod finns med ,men vi är ju inte nedräknade på något vis,men jag måste erkänna att jag idag gärna uppsöker mina rötter ..vilket jag aldrig haft en tanke på förr..det gäller skoltiden ..och naturligtvis även familjen !

Alla måsten är på väg att försvinna ,likaså att prestera..det är i och för sig en skön känsla att inte längre ha en massa krav på sig..och som sagt pengarna kommer in ändå..även om det numera inte är så stora summor!

Så att vara pensionär är inte så dumt ändå..

Mina svarta år har jag nu ÄNTLIGEN lämnat bakom mig....men det har tagit tid..och jag tror att det måste det göra..  

kan nu se tillbaka och säga ..

att dom svarta åren vill jag inte vara utan ..de har gett mig en själsäkerhet som jag saknade tidigare.

Cellgifterna var precis lika outhärdliga som man kan läsa om ..t.om lite värre..att tappa håret ..ja vad säger man..man tog det ..man måste ta det!

Strålbehandlingarna...var oändliga

komplikationerna som blodproppar i lungorna..med bara en minimal chans att överleva ..det var det som ändrade min livssyn..det kan jag bara konstatera i dag..har inte vetat om det förran denna sommar..

att jag förundrat kan konstatera att trots allt går livet vidare och jag har som tröst att det inte drabbade någon annan i min familj..utan att det var jag..

I dag kan jag titta tillbaka utan fruktan..det blir som det blir!

Jag har fått en andra chans och den tänker jag ta vara på..och jag har fått en styrka som jag och även andra märker av.

Våra barnbarn står för en stor del av vår livskvalite och under dessa år har de aldrig fått veta något om mormors strapatser..kom ihåg en gång när Sofi glömt att ringa och peruken var på villovägar..

då hade håret börjat växa ut till stubb och ..jag stod i dörröpnningen och jag såg hur minen på barnen förändrades..vad har du gjort mormor..?

Jag fann mig rätt så väl..och svarade att jag provade morfars klippare..men det blev kanske för kort..

ja, mormor sa Maja ..det där blev inte bra..inte bra alls!

Emma hade i bilen hem sagt..jag tyckte mormor var fin jag!

Barn kan ta allt väldigt förnuftigt ..så jag behövde aldrig dra på mig peruken mer..

Själv har jag valt att aldrig pratat hemma om detta ..

men att skriva och sätta det på pränt som jag gör nu ..känns som en slutstation..

Nu gäller det att leva och ta vara på det som finns ..och jag har lärt mig massor under resans gång..även om det många gånger varit tufft så vill jag inte ha det ogjort! 

Och jag vill också tacka många ,många som stod fast vid min sida ..med uppmuntrande ord och handlingar..då orkade jag inte säga att jag uppskattade det..men idag gör jag det..men det har tagit lång tid ...att komma hit!

Att beröra sitt innersta som har varit kaos men som nu har bytts till styrka känns oändligt bra..

detta inlägg kommer inte att kunna kommenteras..och egentligen så är det bara en bekräftan för mig själv att jag har lagt allt bakom mig..